Ja, hemma hos oss härjar trotsåldern. Blöjbyten, klä-på-och-klä-av-byten och lite allmänt diversesaker liknar mest brottningsmatcher då Edith har en guldådra för vredesutbrott och temperament. MEN! Hon äter massor och sover massor - så jag är nöjd. Har liksom vant mig vid utbrotten. Försöker bara hålla mig lugn och inte stressa upp mig - fokusera på att bråken alltid slutar med att vi sitter och kramas i en halvtimme och uttrycker all vår kärlek. Nog händer det att jag skriker tillbaka - lillsnäckan har ju fått humöret från någon också...
Vi är hemma från Indien. Jag blev fullständigt förälskad i landet och människorna och för första gången kände jag att här skulle jag kunna bo för resten av mitt liv. Oslagbar underbar värmande resa. Märkligt hur man kan känna sig mindre ensam i ett land där man inte känner någon än i ett land man bott i i hela sitt liv. Tål att tänkas på. Sverige känns tyst och tomt och fruset - men jag har börjat förlika mig med vardagen och längta till nästa resa. Jag kör på med skriverier, kbt, tedrickeri, mammasysslor, mattesysslor och tänker tillbaka på hur bra jag mådde i Indien. Hur stark jag kände mig - hur stärkt mitt självförtroende blev - att min kropp inte längre gjorde ont. Fullkomligt alltihop. Tillsammans med min finaste lilla hjärtefamilj.
För övrigt har vi sålt tvn och det känns fantastic. Och för övrigt insåg jag under resan att jag definitivt inte är en scooterförare - jag är mer typen som lägger passians.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar