Plantering av poesigrunden...

- Titta! Titta där! Edith!!

ropade min Edith i morse och pekade med sitt lilla pekfinger upp mot Edith Södergran som står i bokhyllan sedan igår kväll då jag fick det fantastiska bokstödet i julklapp. Det gäller att lägga grunden tidigt...

Mellis-chill med benen i kors.

Freeze.

Laddade frysen full med cheesecake inför firandet av Christians trettioårsdag.

Lekarna fortsätter...

Ballongdansen, gumman i lådan, you name it...det är drag här hemma.

Stöd Musikhjälpen!

MUSIKHJÄLPEN 2011 - Alla flickor har rätt att gå i skolan - din musik räddar liv!

Lika barn leka bäst.

Det finns inget dåligt väder - bara glasögon.

Katten snarkar i Villa Villekulla-tältet - själv käkar jag peppisar och dricker te. Nu har så äntligen snön kommit - till glasögonormens förtret. Jag gillar snö. Men den ska helst ligga på marken och stanna där. Ty det är inte det lättaste att ta sig till dagis på isbana med barnvagn som rullator och glasögonen igenslafsade med snöslask så det enda man ser är dimmigt diffust och man går ett steg framåt och två tillbaka.Men å andra sidan - vad gör väl det när trotsperioden som i ett trollslag försvunnit för denna gång. Yes. Sen i lördags har det bara varit frid och harmoni och frivillighet inför påklädande av diverse pyjamaser blöjor vinterjacka och mössa. Plötsligt glider vardagen smooth och Edith strålar av lycka. Där ser man - precis lagom till Indienresan. Om ett par veckor ligger jag i en hängmatta i trettiofem graders värme och hör vågornas brus och käkar dhal och dricker chai och bara känner att jag lever. Men just nu sitter jag med låg orange sol i ögonen och det är inte helt dumt det heller. 

Hon tar det piano emellanåt...

När hon inte är ett trotsåldersmonster i ursinne är hon sådär himla bäst i världen i en kaliber som bara en Edith kan vara! Hon har temperament utan dess like, men hos mormor tog hon det piano häromdagen...eller flygel. 

I lördags vankades det julbak hemma hos Peter. Vi byggde pepparkaknästornet. Dock en hemskt dålig bild tagen med min hemskt dåliga mobilkamera, men ni fattar grejen. Det blev ståtligt och fantastic. 

Blå Lotus.

Mitt stamställe. Här trivs jag. Här skriver jag och snart är novellsamlingen komplett och färdig. 

Edith.

Hon är så himla go och underbar! Även om det blir lite Poltergeistvarning framför tvn ibland...

Jag drog till Lund en stund.

Behövde miljöbyte och stilla abstinensen efter att träffa Lisa och Johanna - därför drog jag ner till Lund ett par tre dar över helgen och hade mysigast med lyxfrukostar, mumsmiddagar, festodans, mormorslunch, födelsedagsfika och umgänge i stora hjärterum. Det var fint. 

Helgnytt.

Vi har haft en riktigt skön helg med farfar på besök. Lek i Humlegården - fika i Gamla stans fängelsehålor - förmiddagstur i skogen. Toppen! Och Edith ligger jämt steget före och är svår att fånga på bild. 

Kul.

Enligt Edith är det här pappa...

och det här mamma...

Livet.

Jag blir alltid lika lycklig när jag går på toa hos café Blå Lotus...

Jag vill bli förknippad med litteratur.

Mycket fantastisk artikel.

Återblick.

Har fört över en del bilder från Christians mobil - sköna sensommarminnen...

den 27 augusti firade jag och Christian fyraårsdag - fetromantiskt alltihop och en av de bästa dagarna i mitt liv. Började med en skogspromenad via minigolf via lunch på hummusbaren Reggev via loppis på söder via Fotografiska för att avslutas med champagne och trerätters på Brasserie Bobonne. Vi slog på stort helt enkelt. Tog igen två års avsaknad av tumanhandsumgänge. Underbart var det.

I början av september besökte vi ekogården Hästa gård - köpte finfina ägg från höns med egen cirkusvagn och fikade i ljuvliga trädgården.

Skogspromenader tar vi för jämnan...

Den 18 september åkte Edith för första gången tunnelbana utan att sitta i vagnen...

...så avslutar vi med hur världens mest strålande skitunge hoppar i plurret efter att dockan är färdigbadad...

Det var dagens återblickar - nu återvänder jag till mina noveller och min kopp rabarbergrädd.

Wall of female!

Dagarna kommer och går och rinner iväg bäst de vill. Med eller utan ångest. Alltid med något att göra. Det är roligt i skolan - det går great med skrivandet av novellsamlingen, känns som att den snart är redo att skickas ut till förlag. Inspirerande författarbesök av Marie Lundqvist och Jens Liljestrand den senaste månaden. Jag har börjat skriva dikter igen efter ett upphåll. Skrivkursen jag håller i på torsdagskvällar har satt igång och det känns toppen. Det rullar på helt enkelt med diverse släktbesök och förkylningsepisoder och tvåårstrots. Edith och Merry är som Piff och Puff på dagis och Edith är för övrigt världens roligaste - spelar munspel på gurkstavar och hittar på.

Har idag Hängt upp Janis Joplin som ett första steg på en feministvägg i Ediths rum. En vägg med kvinnliga förebilder. Starka härliga uttrycksfulla kvinnor. Mmm!

Annars är det höst och det är friskt och färgfint och jag älskar vyn från vårt köksfönster...

...och jag älskar vyn från min plats vid köksbordet - som jag torkar av med disktrasa varje morgon efter dagislämning för att förvandla det till ett skrivbord där jag skriver och läser och grejar med texter i allmänhet...

Nu väntar tekoppen på mig. Rooibus Rhubarb Vanilla. Och vispgrädde såklart.

PIPPI i topp!

Hemma hos oss är det numera bara Pippi Långstrump som gäller. Och Hä Lillå (Herr Nilsson) och ihihihii (Lilla gubben). "Här är Pippi, Pippi här!" säger Edith och pekar på tvn så fort man är hemma. Underbart - vi tittar på Pippi-filmer varje dag. Hela familjen. För vi älskar Pippi alla tre. Edith har både Pippidocka, Herr Nilsson-apa, Lilla gubben-häst, Villa Villekulla-tält och den klassiska Pippi-tröjan. Fantastic. 

Såklart jag blir lycklig att Pippi är favoriten nu - ett skönt och behövligt avbrott mellan Händige Manny, Byggare Bob och Meckar-Micke...låt det aldrig ta slut! 

Nu ska jag ta tag i mina noveller - har precis invigt ett nytt te. Creamy Blueberry från Friggs. En riktig höjdare med vispgrädde i. 

Tjolahopp tjolahej! 

När en kvart blir en timme.

Det tar en kvart att gå till dagis. När Edith sitter i vagnen. I morse gick hon på egna ben och då blir vägen liksom lite mer detaljerad. Fin cykel! Stor sten! Bil! Lastbil! Titta där! Bil! Lastbil! Titta där! Bil! Lastbil! TÅG! Hund! Efter tjugo minuter nådde vi slutet av vår gata. Efter fyrtio minuter ville hon käka banan och satte sig frivilligt i vagnen så jag kunde skjutsa på de sista tio minutrarna. Väl framme lyste lilltjejen upp då hon såg sin nya polare Merry - vilket är fantastiskt komiskt med tanke på Glader!

Här är hon - världens mest strålande unge - i sin nya mössa, inspekterandes en cykel och dess plingande ringklocka.

För övrigt är det jag och gamlingarna som brottas på mejeriavdelningen för att roffa åt oss de sista paketen med smör. Nu är det te som gäller för min del. Ska sätta tänderna i noveller och färska fikon.