Kärlek.

Här står jag vid köksön och funderar över om jag någonsin, om det ens är möjligt, att få uppleva den fulländade gemenskapen som jag upplevde i Tjejjouren i Malmö eller på Skrivpedagogutbildningen i Skurup. De två specifika sociala grupperna har lyckats fylla mig med en slags euforisk längtan. Två sociala sammanhang där jag känt att jag verkligen fått utrymme och tagit utrymme att uttrycka mig - två sociala sammanhang där jag blivit exceptionellt accepterad och där jag mött jämlikar med samma brinnande intresse för något. Feminismen och litteraturen - mina två eldar i livet. Det blir spännande att se om jag hamnar i liknande kärlekskonstellationer i framtiden. Annars hittar jag kanske tillbaka till de gamla. Vem vet. Inte du. Vem vet. Inte jag. Vi vet ingenting nu. Vi vet inget idag.

Jag rekommenderar varmt Yogi Tea Green Chai - dagens te. Kan värma den allra frusnaste - kan göra den allra olyckligaste lycklig över en kopp.

Pluttan sover, karln har åkt till Skåne och jag vänjer in mig i en vardag som inte varit vardag de senaste två åren. Skolan har satt igång och det känns bra. Nästa vecka är det dags för dagisinskolning, universitetsinskolning och veckan därefter terapiinskolning. Jag andas mellan varven.

Kaos-stormen.

Vad är det egentligen de varnar oss för? undrade vi i vårt hjärtliga sällskap kring gårdagens middagsbord. Lisa bjöd på middag. Hon är så bra på att samla ihop folk som borde träffas oftare. Så där satt vi nu - gänget som tycker så mycket om varandra - och undrade. Kaos-stormen. Det rosslade till i diskhon. "Det måste vara kaos-stormen". Har det någonsin funnits en storm som inte varit kaotisk? Jag undrar vad som krävs för att bli en av Aftonbladets löpsedelsdoppräster. Ingen vidare kreativitet. Eller så är det just det de har. Jag hämtade i alla fall just in katten från ösregnet. Mer än så har inte kaos-stormen drabbat vår familj. Dock har den åsamkat oss diverse hyperromantiska kvällspromenader i strilande drypande sommarregn. Och inget doftar väl så gott som regnvåt asfalt.

Vid morgonens frukost upptäckte vi att ett visst självhjälpsmagasin var någonting för oss. Så mycket intressanta reportage att begrava näsan i. Dessutom har vi dagen till ära putsat fönsterna. Alltså öppnat upp dem och putsat mellan glasen. Så trots att det inte blir något parkhäng framför Cullbergbaletten i Vitabergsparken i kväll på grund av den smärre kaos-stormens mulna nuna, tycker jag ändå att dagen varit mycket givande hittills. Och i eftermiddag ska vi besöka vår kära tvåbarnsfamilj i Hässelby - det kan ju bara plussa på trivsamheten denna dag.

Igår återupptäckte jag Pearl Jam's gamla klassiker "Alive" då den spelades på radion. Den är ju genialisk! Den tar mig tillbaka till barndomen, då låten spelades inne på storebrorsans rum medan jag själv satt bakom spjälorna i trappan och spionerade. Den måste helt klart vara en av de bästa rocklåtarna någonsin - jag är hänförd nu när jag hör låten en sisådär tjugo år senare!

Är du rädd för ditt eget barn, lilla mamma?

...så sjunger Nationalteatern i "Barn av vår tid" och jag tycker det är en passande titel för de senaste dagarna, då Edith befunnit sig i en Dr. Jekyll-och-Mr. Hyde-period där ingenting duger och allt är frustrerande och endast kan hanteras genom hysteriska utbrott. För minsta lilla grej har hon förvandlats till ett monster och man har tassat på tå omkring henne. Men det är klart - mellan varven är hon ju alldeles alldeles underbar och överöser en med blöta spontanpussar och man faller pladask i hennes skrattgropar. I alla fall tog mammaorken slut igår. Edith fick sova middag hos mormor (eller "moumou" som Edith säger) medan jag gick in i ett andrum. I form av Gamla stan. Traskade runt under paraply i skönt strilande ösregn i  gränderna. Ångest, inre stress, sömnbrist och i allmänt taskigt skick. Då finner jag en secondhandbutik nedanför en källartrappa. En liten härlig vintageatmosfär där de spelade vinylplattor och glödlamporna spred ett varmt sken och man fick ducka för att inte slå huvudet i de uråldriga källarvalven. Det gjorde min dag. Inte en penny hade jag, men det var bara så befriande att andas in det hela. Gå ner om ni passerar Drakens gränd. Vilket fynd!

Jag satte mig sedan hos ett nyfunnet fik på Brända tomten. Även det var ett fynd. Där satt jag med en kopp te och skrev ner en ny novell på ett par servetter och kände mig som en megaförfattarklyscha och det var så fantastiskt. Efter ett par timmar återvände jag till mamma och lillmonstret.

Christian hade haft utbildningsdag i stan och kom förbi strax efter. I gåva hade han fått ett gigantiskt paraply. Ett sånt där golfparaply som är så stort att både caddy, golfbag, golfbil och peggar får plats inunder. Edith knaprade morot och levde rövare under det.

Idag tycks lugnet efter stormen ha infunnit sig. Jag och mitt hjärta har haft en harmonisk förmiddag. Det kunde vi behöva båda två. Imorgon ska vi hälsa på hos kommande förskolan - det ser vi fram emot!

It's just one of those days...

Jag har en bra dag idag. Hör och häpna. Jag har suttit på stenkanten och friskat upp fötterna i plaskdammen och blundat sådär som bara pensionärer kan blunda med ansiktet vänt mot solen. Jag har gått barfota i gräset, sanden, i gruset, på asfalten. Jag har bamsekramats med världens goaste unge som av en händelse råkar vara min unge. Hör och häpna. Jag har känt mig lugn och på något vis eremitisk. Jag har handlat mat inför fredagkvällens nalkande tacomiddag och hämtat ut en bokleverans som jag ska ta mig an inom kort. Så snart teet är ordnat och kakorna upplagda på en liten tallrik. Jodå, idag är jag nöjd och känner mig frisk utöver allergisnuvan som sätter in så fort jag går förbi en nyklippt gräsmatta. Det känns som en sån där dag då allting klaffar. Då räkningarna betalas i tid och katterna kommer in i sinom tid och jag bara bara vill umgås med min lilla underbara oslagbara familj.

Edith strålar vidare. Sover nu gott med magen full med pyttipanna och rödbetor och nektariner. Hon fick en blå liten klassisk resväska av kusinagneta igår. Den ville hon prompt ha med sig ut på dagens utflykt till plaskdammen och lekparken. Det fick hon såklart. Så där satt hon i vagnen med katten och nappen och väskan. Sjukt nöjd. Och där gick jag ännu en morgon i rollen som packåsna - som hör det ljuva föräldralivet till.

Kanelkakor

Idag gav jag mig fanken på att jag skulle baka kanelkakor. Så det gjorde jag.

Livet i retrospektiv

Den här veckan är det Happy Pride som gäller. Idag besökte jag och Edith "Rum för barn" på Kulturhuset - lekte bland böckerna och tunnlarna och vrårna och sångstundade. Annars skriver jag på mina noveller. Den senaste kommer bli storslagen. Ruskig, men storslagen, svårslagen.

Förra veckan var semestervecka för familjen - nedan följer lite bilder från diverse lekparks- sagostunds- Skansen- och Drottningholmsbesök.

Annars krigar jag mot ångesten, försöker leva efter Ayurvedas läkekonst, smörjer in ansiktet med kokosolja och sörjer att senaste säsongen av Morden i Midsomer bara bestod av fyra avsnitt.