Här står jag vid köksön och funderar över om jag någonsin, om det ens är möjligt, att få uppleva den fulländade gemenskapen som jag upplevde i Tjejjouren i Malmö eller på Skrivpedagogutbildningen i Skurup. De två specifika sociala grupperna har lyckats fylla mig med en slags euforisk längtan. Två sociala sammanhang där jag känt att jag verkligen fått utrymme och tagit utrymme att uttrycka mig - två sociala sammanhang där jag blivit exceptionellt accepterad och där jag mött jämlikar med samma brinnande intresse för något. Feminismen och litteraturen - mina två eldar i livet. Det blir spännande att se om jag hamnar i liknande kärlekskonstellationer i framtiden. Annars hittar jag kanske tillbaka till de gamla. Vem vet. Inte du. Vem vet. Inte jag. Vi vet ingenting nu. Vi vet inget idag.
Jag rekommenderar varmt Yogi Tea Green Chai - dagens te. Kan värma den allra frusnaste - kan göra den allra olyckligaste lycklig över en kopp.
Pluttan sover, karln har åkt till Skåne och jag vänjer in mig i en vardag som inte varit vardag de senaste två åren. Skolan har satt igång och det känns bra. Nästa vecka är det dags för dagisinskolning, universitetsinskolning och veckan därefter terapiinskolning. Jag andas mellan varven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar